Idag vaknade jag 7 för att jag var sjukligt sugen på mjölk.
Så jag gick upp, hällde upp ett stort glas och satte mig vid
köksbordet och klunkade i mig och tittade på den grå morgonen.

I övrigt har jag idag jobbat 3 timmar, och tagit sönder min tandställning,
med en sån där himla snöboll. Jag som just börjat lita på dem.



Imorn ska jag vara ball i Stockholm. 1315.

Krävande dag.
Idrotten var i simhallen, krävande.
Det var det enda krävande jag kunde
komma på så jag antar att den
inte var så krävande i allafall!


Helgens kreation, en stixig halsduk. Men mer än godkänd!

Lördags kvällens eskapader,
Hanna, Bollen och Jag tog en fika på elsas
och tittade på en massa band vissa okej andra mindre okej.
Viktigast såklart Erik Hassle, aka Erikassler
fluffig karl om man ser det hår mässigt.
Träffade även på några herrar från yttre delar
av staden som aldrig tidigare hört talas om sarkasm.
Jag har aldrig tidigare tänkt på hur sarkastisk jag är,
förns igår kväll, känns rätt okej kanske dock borde lära
mig prata utan sarkasm, men det är ju bara en liten tanke
så liten att den får plats mellan tårna när dom sitter ihop.



Mh mh mh bestorp boys, me like!

Erik Hassle.

Har varit en rätt effektiv dag ändå,
har införskaffat årets första julklappar,
köpt garn, börjat sticka min halsduk
och fikat med min kära moder.
Om sanningen ska fram har jag ju lyckats göra mer än det,
men i stora drag är det där vad jag har gjort.
Och enligt New York Times blir Hillary Clinton utrikesminister.
Pete Wentz har dessutom fått barn, Bronx Mowgli Wentz, arma krake.

Jag har inga känslor kvar till mig själv,
till mitt eget liv. Känns frustrerande.
Situationen är ohållbar, jag vet inte
vad jag ska göra.

Sparkey äter upp parken, han har hållt
på ett bra tag, vilket betyder någon vecka.
Han kämpar och sliter den lilla.

Idag somnade jag för första gången nånsin
på bussen hem, på 18 minuter hann jag somna.
Det betyder att jag är jätte trött, vilket jag ska utnyttja
nu när min säng väntar!

Ah, onsdag kväll. Lill-lördag om man så vill.
Jag har uttnyttjat all dags tid till fullo,
skola,film inspelning, för att avsluta med
en och en halv timme jobb. Carpe Diem!

Nu är jag rätt slut körd, huvudet vill inte riktigt
hålla sig rakt så jag sitter rätt skevt.

Min lilla kanin, Sparkey, min ögonsten. Han ligger vid mina fötter
under skriv bordet, då och då äter han kvitton ur min papperskorg.
Himla fin är vad han är, helt brilliant!

Ja helgslut om sis 2 timmar. Känns som den varit så himla lång.
Igår var Max här, det var mysigt. Vi var på konsert och bio osv,
Max somnade på bion och snarkade så alla i salongen vände sig om.
Det var underhållande till en början.

Och det är med ånger jag delger att allas vår favorit vandrande pinne Jöns,
trätt in i ljuset efter en hård vecka där han tappat två av sina sex ben.
I klarspråk låg han på sin rygg idag när vi vaknade,vilket inte är natuligt för
en vandrande pinne. Vila i frid Jönsa.

Ikväll var vi hos Anna och planerade idrott, men viktigare kollade på OTH
som man säger i branchen.
"Åh nu är livet värt att leva igen", sa Ill hän när Lucas valde Peyton.
Ja det var fint, åh så fint.

Jöns har inte haft det lätt dom senaste dagarna.
Först igår tappade han ett ben när han ömsade skinn,
och idag...
för ett par minuter sen...
tar jag ur en mapp ur min tidskrift samlare vilket gör att sker på hyllan skiftas om...
och JÖNS BUR FALLER!
jöns vet inte vad som för sig går!
han sitter i taket på buren och känner luften fläktas mot
hans 5 späda ben!
när buren slår i golvet med en hög DUNS täkts hans taniga pinnaktiga kropp till hälften av sand!
Han viftar med frambenen!
En pinne framkommer som från ingenstans och han greppar tag i den.
Han lyfts tillbaka till en nästan sandtom bur där han och hans pinne
får vila upp sig till morgondagen.

Stackars Jöns.

För att släppa gårdagens dramatik,
kan jag informera om att jag var den första
som dog i skolans lönnmördar lek.
Eller som min mördare,Claes aka. Claesboll uttryckte det gänkad.
Min död var underhållande enligt varje elev på Folkuniversitetet,
och jag håller med.

Det är sällan mitt hjärta slår så här hårt.
Det är sällan jag är såhär generad.
Det är sällan mina öron har så mycket blod i sig att dom är svullna.
Det är aldrig jag har svårt att andas för min insida brister lite.

Alla fyra stämmer in på hur jag är just nu.

Gå vidare. Jag ber om ursäkt. Men snälla gå vidare!

Valvakan har tagit sin början,
nog för att det känns ballt kan jag inte hjälpa
annat än att längta efter min säng.
Jag hamnar nog där snarast.
Har kämpat med engelskan hela kvällen,
även svenskan ett tag, men har nu gett upp.
Frukta ej, jag ska göra dom innan jul, helst innan helgen.
Vi får se.