I never thought that I could get so low

Ja helgslut om sis 2 timmar. Känns som den varit så himla lång.
Igår var Max här, det var mysigt. Vi var på konsert och bio osv,
Max somnade på bion och snarkade så alla i salongen vände sig om.
Det var underhållande till en början.

Och det är med ånger jag delger att allas vår favorit vandrande pinne Jöns,
trätt in i ljuset efter en hård vecka där han tappat två av sina sex ben.
I klarspråk låg han på sin rygg idag när vi vaknade,vilket inte är natuligt för
en vandrande pinne. Vila i frid Jönsa.

Ikväll var vi hos Anna och planerade idrott, men viktigare kollade på OTH
som man säger i branchen.
"Åh nu är livet värt att leva igen", sa Ill hän när Lucas valde Peyton.
Ja det var fint, åh så fint.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0