Jag har inga känslor kvar till mig själv,
till mitt eget liv. Känns frustrerande.
Situationen är ohållbar, jag vet inte
vad jag ska göra.

Sparkey äter upp parken, han har hållt
på ett bra tag, vilket betyder någon vecka.
Han kämpar och sliter den lilla.

Idag somnade jag för första gången nånsin
på bussen hem, på 18 minuter hann jag somna.
Det betyder att jag är jätte trött, vilket jag ska utnyttja
nu när min säng väntar!