Så rädd jag var i torsdags är nog det mest skrämda jag har varit.
Så himla rädd att förstöra allt. Men ändå så fruktansvärt tvungen.
Har inte gjort något så förödande för min egen skull förut.
Det värsta med att jag var så himla rädd var
att det faktiskt blev precis så som jag var rädd för att det skulle bli.
Allt är förstört. För vilken vänskap kan överleva en kärleksattack?
För det är väll vad det är, någon som skjuter på vänskapsmuren med maskingevär,
till en kula studsar tillbaka och träffar en i smalbenet(världens bästa metafor).

På två år har jag inte hatat Linköping så mycket som just då.
Så mycket har jag inte hatat Stockholm på två år.
Inte hatat avstånd så mycket på två år.
Har aldrig ångrat mig så mycket.

JAG ÄR PÅ HOCKEY LHC-HC WETTERN, BAKOM MIG SITTR TVÅ KVINNOR OCH DISSKUTERAR SIN DIARÉ.         LYLLOS MIG.

Igår halkade jag tusen gånger så jag låg och snurrade på marken.
Därför har jag ett häftigt sår på min hand, som bränner,
och värme är ju rätt coolt.

Kajsa Svärd gråter över brustna familjer och isfläckar

Ibland säger Hanna: "Vad vill universum dig egentligen?!".
Hela veckan och månaden stämmer in under den frasen.

Det var fullt på hg,
så vi gick på hästpojken på l'orient istället.
Inträde:140,Garderob:20=dubbelt så dyrt inträde som på hg.
Ölen kostade 45 spänn också. Hatar l'orient.
Vi bevittnade ett rån på vägen hem också.
Sämsta kvällen evah.
Men vi såg ut såhär iallafall,

Jag är trött,
jag vill verkligen sova,
men så fort jag lägger mig ned
kan jag inte göra annat än att hosta.

Summering: Det är synd om mig.

you heard me.