Jag bara tänker på den där morgonen för några år sen,
när Sparkey fortfarande bodde i mitt rum,
och han väckte mig typ 5 en morgon, jag kommer inte ihåg om det var helg eller vardag.
Men han stampade så där som han gjorde när han ville ha uppmärksamhet,
eller var rädd.
Och jag tog upp honom till min säng, och klappade honom till han lugnat sig,
varje gång jag höll på att somna slickade han på mitt öra.
Jag bara saknar honom så himla mycket.

Jag var hemma helt själv idag, för första gången på nästan åtta år.