Ja så blev det höstlovets första kväll.
Och här sitter jag med smärta i hela kroppen,
psykist smärta det vill säga.
Trots att jag även har träningsvärk tynger inte
den ner mig hälften så mycket!

Ikväll tänker jag på kapitlet som jag just avslutade.
Hur jag ska gå vidare med mitt liv återstår att se.
Äsch min viktigaste vänskap,gick i stöpet för flera månader sen.
Och nu kopierar hon mig, stjäl min identitet.
Och jag känner behov av att ändras...
Större än nånsin.

Ni borde dagdrömma oftare