Idag vaknade jag och bokstavligtalat skuttade ur sängen.
Med ide'n att möblera om och måla om.
Och nu sisådär 11 timmar senare, är en vägg
halvt ommålad och hela rummet är i ren kalabalik!

Det är underbart hur man är så efterklok.
Visst vet jag att jag gör fel när jag gör det,
men jag tror jag har glömt hur det var förr
och jag behöver den där beskheten i livet.
Visst får det mig att känna mig som allt jag
gör är fel, eftersom jag får det påpekat.
Men det är bra, det håller mina fötter på marken.
Och som jag känner ikväll,
den känslan ska jag behålla. Det är viktigt,
det handlar inte om överlevnad eller något.
Det handlar om hur man menar ett leende. 
Och jag har ett på läpparna just nu som
påminner mig om att fast jag särskriver,
pratar om bajs och inte är speciellt smart
är jag ju ändå jag,Kajsa.
Den min gamel farmor och farmor tycker är så rolig.
Jag är underlig.Det är underbart.

Grattis världen