Så var hon tillbaka i hemmets lugna vrå,
inte så stojigt, inte så busigt, inte tillräckligt mysigt.
Det var ett flertal slöa dagar och nätter i Fiskebäcks kil,
med stockholms allra bästa familj.
Vi har badat och ätit precis lagom mycket uddevallare.
Vi har kollat på scurbs, men senkvällen bjöd på Booty call.
Det var vajert, som jag tänkte igår när vi var i Havets Hus,
I Lysekil och klappade sjöstjärnor och teroriserade krabbor.

Jag satt på ett av tågen hem och tänkte vad jobbigt det var.
Hur hemskt det kändes att inte få se dom på flera massa veckor.
Äsch, man vänjer sig så lätt vid att ha sin halvas fötter i knät på kvällen,
att kasta boll med sin Lars på morgon kvisten,
att bli väckt av att någon drar upp rullgardinen alldeles för tidigt.

Men så ska det vara, grattis år 2008 nu har sommarlovet börjat på riktigt
för nu är dom rätta känslorna på plats.