När du tog min hand och allt annat försvann,
var jag glad att jag var jag
"men det är ju ändå ingenting som man ändrar på"
så brukade du säga.



Dagen var bra, höstfint väder, och jag läste
50 sidor ur svenska boken. Sömnen smyger sig fram.
Men ibland måste man vänta ut dom sista sekunderna.
Och allt är så himla fint.
Idag kom mina framkallade kort hem,
nog för att det inte var många bra,
men dom bra väger tyngre än dom dåliga!
Max och Jag och Svensk Pop finns nu i en ram,
det är alldeles vackert!